Frågan är naturligtvis oundviklig. Och den kommer tidigt, redan första kvällen när jag till stor glädje återförenats med min japanska vänner på en ölhall i Yokohama. -"Men ...varför?, Varför Anders gör du detta?".
När jag plockar fram Grebsts 100 år gamla bok förstår de snabbt upplägget. Speciellt de gamla fotografierna från Yokohama väcker stor uppmärksamhet och de börjar genast peka och känna igen sig. Och idén att efter 100 år (på cykel) resa i fotspåren efter en annan svensk på den gamla Tokaidon tycker de att är faktiskt ganska bra.
Men efter en stund kommer frågan igen. En gång till.
-"But...Why?"
-"Men varför Anders? Varför är du så himla intresserad av Japan?"
Jag blir lite ställd. Har dock fått frågan förut och kör tyvärr allt för snabbt ett av mina standard-svar.
-"Vet inte riktigt men, kanske var jag en japan i ett tidigare liv? Kanske en samuraj under Edo-perioden?" skämtar jag till det (ibland säger jag -"Prins under Heian-perioden") och precis när jag sagt det brukar jag ångra det. För det blir ganska tyst. Jag tror de tar där med reinkarnation lite allvarligare än vad jag gör. Jag vet ju t ex att de har ett buddistiskt hemma-altare hemma i huset där de bor. Tyvärr är det sällan så med mina japanska vänner att vi kommer så långt att vi börjar diskutera livets stora frågor. Språkbarriären brukar sätta stop för det. Vilken är lite synd. För det kan ju vara nog så lärorikt efter en öl (eller två) ; )
fredag 31 oktober 2008
måndag 20 oktober 2008
Tokaido då och nu
De mest berömda bilderna från den gamla Tokaidon är utan tvekan Hiroshiges fantastiska träsnitts serie från hans resor på 1830 talet.
Med stor detaljrikedom har han avbildat de 53 stationerna längs vägen samt starten i Tokyo och målet i Kyoto. Här är en av mina favoriter "Hara" från min egen samling. (klicka för större bild).
Idag susar Tokaido-Shinkansen samma väg och detta är det mest klassiska vykortet (eller flygbolags-affischen) från Japan där man fått med allt. Körsbärsträden som kan symbolisera (japanernas syn på) livets förgänglighet. Det heliga berget Fuji, en stark symbol för (det gamla, uråldriga) Japan. Höghastighetstågen mellan Tokyo och Osaka invigdes 1964, i tid till de Olympiska spelen och är naturligtvis en stark symbol för Japans mirakulösa återuppbyggnad efter andra världskriget och hoppet om en högteknologisk framtid. Den som vill veta mer rekommenderas Wikipedia om Tokaido.
Med stor detaljrikedom har han avbildat de 53 stationerna längs vägen samt starten i Tokyo och målet i Kyoto. Här är en av mina favoriter "Hara" från min egen samling. (klicka för större bild).
Idag susar Tokaido-Shinkansen samma väg och detta är det mest klassiska vykortet (eller flygbolags-affischen) från Japan där man fått med allt. Körsbärsträden som kan symbolisera (japanernas syn på) livets förgänglighet. Det heliga berget Fuji, en stark symbol för (det gamla, uråldriga) Japan. Höghastighetstågen mellan Tokyo och Osaka invigdes 1964, i tid till de Olympiska spelen och är naturligtvis en stark symbol för Japans mirakulösa återuppbyggnad efter andra världskriget och hoppet om en högteknologisk framtid. Den som vill veta mer rekommenderas Wikipedia om Tokaido.
onsdag 8 oktober 2008
Smakprov från Grebsts Bok 1909
från W.A. Grebsts bok I Soluppgångens Land-På Velociped genom Japan. Tryckt hos Wald. Zachrissons Boktryckeri A.-B, Göteborg 1909. (klicka på bilden för större bild)
Bakgrund
Det finns många kända svenska japanresenärer genom historien. Den mest berömda och betydelsefulla är utan tvekan Carl von Linnés lärjunge Carl-Peter Thunberg som på 1700-talet kom till holländarnas handelstation i Nagasaki, ett besök som ju inte bara resulterade i japans första flora (Flora Japonica), utan även i en fantastisk och läsvärd reseskildring från bl a Thunbergs resa genom Japan från Nagasaki ända bort till dåtidens Edo (Tokyo). Ögonvittnesskidringarna berättar från den gamla vandringsleden Tokaidon som tidigt utgjorde den viktigaste ryggraden i Japans transport- och kommunikationsnätverk. Andra tidiga svenska resenärer i Japan t ex Fredrik Coyet och Olof Willman och även de reser och berättar om denna väg.
Den kanske inte lika kända japanresenären är Göteborgsprofilen och kulturpersonligheten Willy A:son Grebst. Skillnaden med Grebst berättelse är att han under 1900-talets början tar sin start på resan från andra hållet. På en helt vanlig cykel ger han sig iväg från Yokohama och ut på den gamla Tokaidon med sikte mot Kyoto och Kobe. Grebst skildrar det ”Modärna Japan” som 50 år efter Perry gått från ett agrart, tekniskt relativt outvecklat och slutet feodal-samhälle till en militär- och tekniskt avancerad stormakt med internationella ambitioner. Grebsts reseberättelse, är måhända mer fantasifull än de andras men inte desto mindre inspirerande och underhållande. Grebst observationer och äventyr med sin cykel på den gamla Tokaidon skildras i den utmärkta boken ”I Soluppgångens Land-På velociped genom Japan”, en mycket läsvärd historia, rikt illustrerad med bilder och fotografier, tryckt Göteborg år 1909.
100 år senare sitter dagens Tokaido-resenär bekvämt tillbakalutad på Shinkansen och ser det till synes oändliga stads-lanskapet snabbt susa förbi utanför fönstret. En resa som förr kunde ta veckor tar idag mindre än 2,5 timme med världens bästa höghastighetståg i hastigheter upp mot 300 km/h. Ännu en gång har Japan på en relativt kort tid genomgått en fantastisk utveckling, från att vara den sönderbombade nation som förödelsen under 2:a världskriget innebar till att bli det högteknologiska futuristiska mirakel samt den ekonomiska stormakt vi kan se idag. Den Gamla Tokaidon finns enl uppgift till viss del kvar men har i princip ersatts järnväg (Tokaido Line, Tokaido Shinkansen) och bilvägar (bla Route 1 och Tomei Expressway). Dagens Tokaido Megalopolis med dess förlängning till Osaka och Kobe är i princip en enda lång stad och på många sett den centrala och den viktigaste delen av Japan.
Den kanske inte lika kända japanresenären är Göteborgsprofilen och kulturpersonligheten Willy A:son Grebst. Skillnaden med Grebst berättelse är att han under 1900-talets början tar sin start på resan från andra hållet. På en helt vanlig cykel ger han sig iväg från Yokohama och ut på den gamla Tokaidon med sikte mot Kyoto och Kobe. Grebst skildrar det ”Modärna Japan” som 50 år efter Perry gått från ett agrart, tekniskt relativt outvecklat och slutet feodal-samhälle till en militär- och tekniskt avancerad stormakt med internationella ambitioner. Grebsts reseberättelse, är måhända mer fantasifull än de andras men inte desto mindre inspirerande och underhållande. Grebst observationer och äventyr med sin cykel på den gamla Tokaidon skildras i den utmärkta boken ”I Soluppgångens Land-På velociped genom Japan”, en mycket läsvärd historia, rikt illustrerad med bilder och fotografier, tryckt Göteborg år 1909.
100 år senare sitter dagens Tokaido-resenär bekvämt tillbakalutad på Shinkansen och ser det till synes oändliga stads-lanskapet snabbt susa förbi utanför fönstret. En resa som förr kunde ta veckor tar idag mindre än 2,5 timme med världens bästa höghastighetståg i hastigheter upp mot 300 km/h. Ännu en gång har Japan på en relativt kort tid genomgått en fantastisk utveckling, från att vara den sönderbombade nation som förödelsen under 2:a världskriget innebar till att bli det högteknologiska futuristiska mirakel samt den ekonomiska stormakt vi kan se idag. Den Gamla Tokaidon finns enl uppgift till viss del kvar men har i princip ersatts järnväg (Tokaido Line, Tokaido Shinkansen) och bilvägar (bla Route 1 och Tomei Expressway). Dagens Tokaido Megalopolis med dess förlängning till Osaka och Kobe är i princip en enda lång stad och på många sett den centrala och den viktigaste delen av Japan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
