-"But...Why?"

Frågan är naturligtvis oundviklig. Och den kommer tidigt, redan första kvällen när jag till stor glädje återförenats med min japanska vänner på en ölhall i Yokohama. -"Men ...varför?, Varför Anders gör du detta?".

När jag plockar fram Grebsts 100 år gamla bok förstår de snabbt upplägget. Speciellt de gamla fotografierna från Yokohama väcker stor uppmärksamhet och de börjar genast peka och känna igen sig. Och idén att efter 100 år (på cykel) resa i fotspåren efter en annan svensk på den gamla Tokaidon tycker de att är faktiskt ganska bra.

Men efter en stund kommer frågan igen. En gång till.

-"But...Why?"
-"Men varför Anders? Varför är du så himla intresserad av Japan?"

Jag blir lite ställd. Har dock fått frågan förut och kör tyvärr allt för snabbt ett av mina standard-svar.
-"Vet inte riktigt men, kanske var jag en japan i ett tidigare liv? Kanske en samuraj under Edo-perioden?" skämtar jag till det (ibland säger jag -"Prins under Heian-perioden") och precis när jag sagt det brukar jag ångra det. För det blir ganska tyst. Jag tror de tar där med reinkarnation lite allvarligare än vad jag gör. Jag vet ju t ex att de har ett buddistiskt hemma-altare hemma i huset där de bor. Tyvärr är det sällan så med mina japanska vänner att vi kommer så långt att vi börjar diskutera livets stora frågor. Språkbarriären brukar sätta stop för det. Vilken är lite synd. För det kan ju vara nog så lärorikt efter en öl (eller två) ; )