Spanarna

Under tiden vi bodde i Japan hade vi japan-svenskar en liten hobby. Vi spanade. Eller rättare sagt, vi gjorde spaningar. Idén knyckte vi från Sveriges Radios program "Spanarna" som vi ibland laddade ner från Sverige och lyssnade på vid frukost-bordet på lördags-morgnarna. Detta var på den tiden när radion precis börjat med att erbjuda sina radioprogram över nätet. Vanliga tidningsnyheter från t ex DN och GP fanns redan sen en tid och de läste vi också flitigt. (Ibland var det tom så att vi Japan-svenskar hade läst de svenska morgon-tidningarna långt innan vår svenska kollegor hemma i Sverige.) Men hur får man reda på alla sk icke-nyheter? Där fyllde radioprogrammet Spanarna en viktig funktion.

Vår variant av spanarna gick ut på att först göra någon form av observation. Först alltså att se någon form av mönster som är annorlunda mot vad vi var vana vid (i Sverige). Det kunde vara vad som helst, t ex ett beteende, men ofta var de någon fysiskt och konkret. Sedan gällde det att komma med någon plausibel förklaring till varför det var på det sättet. I förklarings-delen av spaningen kunde alla bidra vilket troligtvis bidrog till en bättre sanningshalt.

-" Hörni har ni sett att i Japan så ...., och den troliga anledningen till det är väl....., eller vad tror ni?"

Exempel på en bra spaning är den om biljettspärren i tunnelbanan och på tågstationerna. I Japan är det oftast så att utgångsläget på den automatiska biljettspärren är att portarna är öppna. Normaltillståndet är alltså "Öppet". Varför är det så? Det första tänkbara förklaringen är av mer social-(techno)-antropologisk natur. Systemet är konstruerat så att om det kommer någon som skall igenom så förväntas det att man har en giltig biljett. Vilket i Japan säkert stämmer till 99.9% av fallen. Den som kommer och vill gå igenom har alltså en giltig biljett. Allt annat är ej att förvänta. Kanske är det till och med så att det är ohövligt och ovälkomnande att "Den högt ärade kunden" möts av en stängd spärr. Gud förbjude! Fast om man nu (då mot förmodan) inte har en giltig biljett, vad händer då?: Blixtsnabbt så slår den igen. Vilket ibland händer oss utlänningar som inte alltid och helt till 100% förstått det japanska tåg- och tunnel-bane-biljett-systemens innersta mysterier. Troligen finns det också en förklaring av mer logistisk karaktär. I det fall man har mycket stora floden av folk i spärrarna hinns det inte tid med att öppna och stänga för varje som passerar. Optimalt, för att maximera flödet, är att lämna det öppet men med stor beredskap att stänga för de få tillfällen det blir aktuellt att göra så.

Ett exempel på en dålig spaning är den som en svensk direktör gjorde när han första kvällen i Japan fick kniv och gaffel till sin mat, glatt konstaterande. -"Jasså, matpinnarna är på bort från Japan!?" Om han hade stannat lite längre än de 2-3 dagar som han brukade så hade han ganska snart konstaterat att så inte är fallet. Man bör alltså akta sig för att börja kategorisera Japan redan i början av sin vistelse. Det krävs att man stannar en liten tid för att kunna göra riktigt bra och relevanta observationer. Men förmågan avtar också över tid. Detta beror på att "Den grå vardagen" såsmåningom infinner sig även för den som bor i Japan. Det blir svårare och svårare att se tydliga mönster i bruset (som man mer och mer blir en del av). Spaningarna är därför en bra övning i att bekämpa "Den grå vardagen" och i att fortsatt behålla sin skarpa iakttagelseförmåga.

En annan och lite enklare spaningsversion är att observera skillnader sen man sist var här. Speciellt om man som jag inte varit i Japan på ett tag (3 år) och kommer hit igen med "nya fräsha ögon". Vad har ändrats sen sist? Och varför? Med risk för att göra samma misstag som direktören så ser jag t ex fönsterna på lokaltågen numera är öppningsbara! Hmm, varför är det så? Har man funnit att man inte alltid kan förlita sig på (den utmärkta) luftkonditioneringen eller finns det någon annan orsak?

Och förresten, jag såg också att Spaningen med biljett-spärrarna inte alls gäller de automatiska betalningsstationerna ute på motorvägen. Där är det tvärt om. Normalläget är "Stängt". Och förväntningarna ligger mer hos föraren som förväntar sig att att portarna öppnas blixt-snabbt när man kommer åkande i full fart (för man har ju redan betalt via sin betaldosan i fönstret). Det visste inte jag (och dansken i sätet bredvid) på flygbussen in mot stan, när vi nästan började skrika på chauffören då vi trodde han skulle köra in och brutalt krocka med den nedfällda bommen. Naturligtvis pep det till bara i betaldosan och vipps så var porten öppen...