Den sista biten går alltför snabbt. Eftersom den gamla tokaidon formellt har upphört kör jag nu enbart Route 1. Det är kallt (under 10 grader) när jag tidigt på morgonen startar i Kyoto men jag får snabbt upp värmen i benen. Klart väder, solen skiner och temperaturen stiger snabbt.
Route 1 går precis förbi en annan av våra gamla samarbetspartners nämligen M2 så jag har avtalat tid att träffa Fukano-san som är en av våra vänner där. Det vore oartigt att inte stanna till. Jag är dock lite stressad att komma dit i tid. Vi har avtalat ungefär kl 11. Väl framme (i god tid) utanför M2's R&D center svidar jag om lite på gatan (till jeans, T-shirt och kavaj). Vakterna vid gaten blir dock ändå förvånade när jag som mycket udda fågel dyker upp med min cykel. Först försöker de bryskt mota bort mig men när jag förklarar mitt ärende ändrar de sig.
Fukano-san dyker snabbt upp och alla procedurer för att komma in fixas. Fukano-san är "very busy" men glädjen att träffas igen är ömsesidig. Vi uppdaterar varanda lite på vad som har hänt med alla sedan sist. Fukano-san är inte längre på R&D utan jobbar numera på huvudkonoret. Tiden efter att samarbetet avslutades var något tuff för Fukano-san men nu trivs han bra på jobbet igen. Han drömmer dock att kunna jobba i en egen mindre firma och kanske på så sätt komma till Sverige igen (Fukano-san älskar Sverige). Vi sitter och småpratar över en kaffe i lunchmatsalen och en timme går fort. Detta är 1:a gången på denna resa jag byter visitkort med någon. Jag observerar att Fukano-san har kvar det fina svenska visitkorts-fodralet i slitet läder jag gav honom för så många år sedan. Jag har själv fortfarande nämligen ett precis likadant. Vi skrattar lite åt detta och tar farväl av varandra med hopp om att ses någon gång igen.Väl ute på ettan igen går det smidigt att komma in till centrala Osaka. Hittar mitt hotel och avslutar kvällen på ännu en "Långa näsan".
Dagen därpå bär det också av tidigt men då alltså till min slutliga vändpunkt, hamnstaden Kobe. Det är inte så långt till Kobe och även denna dag har jag avtalat tid med min vän och före detta kollega, Oka-san. Han väntar på mig med min stora special-cykelväska i Kobe. Helt plötsligt så har cykelturen för denna gång kommit till sitt slut.
Vi demonterar min cykel snabbt och packar ner den. Oka-san föreslår badhus för att fira att allt gått bra. Naturligtvis en utmärkt idé. Efter badet äter vi och Oka-san skrattar när ölen han beställt till mig kommer in. En enorm sejdel (över en liter) till mig. Och en vanlig lagom till honom. Och det är lika omöjligt som vanligt att få ta hand om notan när Oka-san är med. När vi är klara och skall gå brukar den "redan vara fixad". Oka-san hjälper mig till tåget med packningen, löser en biljett bara för att få komma upp till perrongen och vinka av. Här vänder jag alltså min näsa österut igen, mot Tokyo och sedan vidare hemåt. Men först skall jag åka Shinkansen och träffa lite gamla vänner i Tokyo igen.
