I Japan har alla cyklister damcyklar. Nåja nästan alla.Visst finns det herr-cyklar i formen av mountain-bikes, racers osv men de är mycket ovanliga. Jag skulle ända vilja säga att minst 80-90% av den cyklande befolkningen cyklar på damcyklar. Alltså även männen.
Det är ganska enkla cyklar vid en 1:a anblick. Man skulle kunna gissa att modellen som sådan har en typ minst 50 år på nacken.Inga moderna cyklar alltså. Ett rejält symmetriskt stöd därbak. Enkla cykellås.Vanligt med stora cykelkorgar fram och bak.Männen slänger sin ofta jobb-portfölj i cykelkorgen där fram. Man ser även barnstolar. Vanlig modell därbak. Men där fram en slags special variant frampå styret där barnet sitter liksom mellan armarna på mamman. Det är oftast mamman (eller farmor) som är ute och cyklar med barnen. Nästa aldrig några hjälmar. Inte ens på barnen.
Man cyklar ganska långsamt. Det är mera att man cruisar fram än cyklar medvetet fort framåt. Och man cyklar på trottoaren. Mitt bland alla gående.Ofta är sadeln långt nere så det ser generellt ut som så att man inte "trampar ut" cykelvarvet helt och hållet utan man trampar lite framhukat och med ganska böjda ben.Vid övergångställen finns en specialfil för cyklar. Men den struntar man ofta i. Om det är mycket folk som står och väntar och det blir plötsligt grön gubbe är det ett sammelsurium av gående och cyklande som korsar övergångstället. Sällan några krockar dock. Lite ringklockor hörs ibland. De skriande bromsljuden har vi redan talat om. Det skär verkligen i öronen och man hoppar blixtsnabbt undan om hör det bakom sig. Jag tror dock denna enklare version av cykel är optimal för cykelbeteendet i Japan. Det behövs inget annat. För den som vill cykla långsamt räcker det med denna konstruktion. För mig som ville cykla lite fortrare blev det lite väl blir bumbigt med mycket upp och ner på (dock avfasade) trottoar-kanterna. En klassisk sadel med fjädrar därbak som finns på det japanska cyklarna kommer bättre till pass. Elmotorer har dykt upp också. Men på den gamla klassiska ramen. Ibland ser man också ett slaggs specialhållare på styret. Det tog ett tag innan jag fattade vad det var till. Det är ett paraply-hållare. Och det är klart, vill man cykla med paraplyet uppfällt och fastsatt på styret, då får det ju inte gå så fort.
Nu till lite om cykelparkering i Japan. Det är faktiskt ett problem. Dels för att om man inte styr upp det blir det stora hopar av cyklar framför stationerna. (Vanligt att ta cykeln till stationen) Därför är det i de stora städerna ofta förbjudet att parkera cykeln framför stationen. Det fick dock cykelparkeringshus där det kostar lite att parkera. Stora uppsatta kartor visar vilka gator som har cykelparkerings-förbud. För mig på min cykelresa var det ofta ett problem att hitta var jag skulle ställa cykeln för natten eftersom jag ofta letade hotell just i bakvattnet kring järnvägstationerna. Struntar man i det och parkerar ändå (och det gör folk ofta) forslas cykeln bort. Det fick jag erfara under min tid som trainee på Olympus. En av mina kollegor hade lånat mig en cykel den tiden jag var här. Sista dagen på jobbet (den dagen jag skulle lämna tillbaka cykeln) åkte jag in till Tokyo och köpte lite presenter till mina japanska kollegor. Jag parkerade cykeln lite slarvigt vid stationen och när jag kom tillbaka var den naturligtvis borta! Tog ett bra tag innan jag fattade vad som hänt. Till slut hittade jag under stor ängslan till uppsamlings-platsen, letade runt bland alla cyklar och fick slutligen kvitterat ut cykeln. Ingen angenäm upplevelse. Eftersom cykeln var mitt viktigaste viktigaste och enda transportmedel denna gång var jag extra-noga med var jag ställde cykeln.
