Min kollega sa, att när det gäller klicka-fast-i pedaler, så finns det två typer av människor. Dom som har ramlat och dom som ännu inte har ramlat. Idag börjar jag dagen med att ramla på sidan med fötterna fast i pedalerna. Jag är i princip stillastående när jag ramlar så jag slår mig inte direkt men det är dock lite otäckt och inte så lite skämmigt.
En gammal dam är framme och frågar hur det gick. Jag säger "ok desu". Verkar dock som sadeln gick sönder. Överdelen på sadeln lossnade helt och det gör att sadeln helt plötsligt blivit lös och obekväm. Kan tyckas vara en bagatell men om man skall tillbringa så lång tid på sadeln måste den vara perfekt. Att köpa ny är en risk eftersom det tar ett tag för rumpan att vänja sig vid den och det vill jag inte just nu (redan ganska öm). Hela 10-fikat går åt att fixa detta. Tur man har med sig sin swiss-army-knife.
Nåväl, gör en ny start på att komma iväg. Berget Fuji syns lite bättre idag även om det kunde vara klarare. Berget tornar upp sig över stan. Till lunch blir det små friterade räkor (typiskt för trakten) där man äter allt. Ögon, antenner och huvud. Gott!
Min karta är riktigt bra när det gäller att hitta var den gamla vägen går. Det är dock ganska svår navigerat och tar ganska lång tid lång tid. (Troligtvis är det så att ibland åker jag på den gamla Tokaidon utan att veta om det och ibland åker jag inte på den fast jag tror att jag gör det). Jag kör flera gånger över den gamla järnvägen (Tokaido-line) som är en del av dagens Tokaido. Åker också över den stora motorvägen, (Tomei-express) som är en annan. När jag åker under Shinkansen-viadukten och stannar och väntar för kolla när ett tåg susar förbi behöver jag inte vänta länge. Enligt tidtabell är det som mest minst 11 tåg i timmen som passerar här, i varje riktning (!). Men blir jag förvånad
av hur tyst det låter när det passerar. De gånger jag stått på (eller under) en station (4spåriga stationer, sådana som vi borde ha t ex i Lerum) när det passerar har det varit ett himla oväsen. Men nu när den går i sin speciella ränna är det är faktiskt ganska tyst. Man har sagt att det som låter mest är pantograferna (strömavtagarna) men de verkar ha jobbat bort ljudet på dem med. Åker ner till havet igen för att ta lite distans. Likadan tsunami-mur här. Kommer ganska tidigt till Shizuoka där jag bestämmer mig för att ta in på hotell. Det blir en lite kortare dag idag.
Dagens räddning är snurr-sushin på kvällen. En snurr-sushi (eller Kaiten-sushi) är speciell typ av mkt prisvärd Suhibar där man nått stor uppfinningshöjd när det gäller att få ut sushin till gästerna. Runt hela sushibaren (som sträcker sig långt ut i lokalen) går ett löpande-band som transporterar sushitallrikarna runt runt framför näsan på gästerna. Ser man ngt man vill ha så tar man bara av det från bandet och börjar äta. Varje tallrik har en speciell färgkod och priset räknas ihop på slutet. Vill man ha grönt te finns en lite tryckkran med hett vatten vid din plats. Övrig dryck beställes från serveringspersonalen som hämtar den i en speciallucka. Så långt allt väl. Men detta är nog den mest tekniskt avancerade snurr-sushi jag varit på någonsin. Förutom det sedvanliga Sushi-bandet har den inte bara ett extra löpande-band för muggar, extra wasabi (om så önskas) och nori. Den har dessutom ett tredje(!) enkelriktat höghastighets-löpande-band för specialbeställningar från allra längst in i köket. Man kan som vanligt beställa vad som helst rakt över disken från sushi-kockarna som även de står långt ut i lokalen och tjoar. Men (och nu kommer det allra senaste!): Framför var och en av gästerna finns även en display där man trycker fram och beställer vad man vill ha, även denna vägen. Så fort jag tryckt på en beställning skriver en liten skrivare ut en lapp hos sushikocken och det tar inte lång tid innan man får vad man beställt. Beställer man dryck så bärs även den fram på en likadan färgkodad tallrik. Och nu till avslutningen: Förut var serveringspersonalen tvugna att manuellt räkna ihop alla färgkodade tallrikar för att ta fram slutnotan. Nu drar de bara med en lite hand-dosa över alla tallrikar och får blixsnabbt fram vad summan blir. Betalar gör man vid utgången. Ibland kan Japan vara ett logistiskt mirakel. (Ibland inte.)
