Sitter på Tokaido-Shinkansen Nozomi Nr 12, i full fart mot Tokyo. Det går fort. Mycket fort. Uppåt 270 km/h. Fart-upplevelsen finns där men den tas bort lite av att man åker en bit ovanför marken. Spåren går i en specialränna uppe på broar ovan mark och är separerad helt från all övrig tåg tågtrafik och har en bredare spårvidd. (Den vanliga spårvidden i Japan är faktiskt ganska smal).
Jag har valt att åka med den senaste Shinkansen-versionen som sedan 2007 trafikerar Tokaido-Shinkansen nämligen den nya N700-serien(!). Nytt för denna typ är att den har aktiv-lutning på vagnarna, samma som vi är så stolta över att vi har på X2000 hemma i Sverige.
Det lutar dock inte lika mycket men visst märker man av det. Tokaido-Shinkansen mellan Tokyo och Osaka är nämligen den äldsta delen av Shinkansen-systemet och jämfört med på andra Shinkansen-linjer i Japan är den förhållandevis kurvig. Och rälsen ligger där den ligger. Eftersom det är bebyggelse vid sidan om är det svårt att "räta ut kurvorna" Därför var man tvungen att ta till aktiv-lutning för att öka hastigheten något. På andra ställen i Japan är sträckningen mer rak och då kommer man upp i hastigheter uppåt 300km/h. Målet är bl a 320 km/h år 2013. Och på de andra olika sträckorna kan Shinkasen-tågen se annorlunda ut. Väster om Osaka går sträckningen genom mycket berg med många tunnelpassager. 500-serien med sin vassa spets-nos och sitt cirkulära tvärsnitt är specialkonstruerat för detta. Norrut från Tokyo använder folk Shinkansen i sin vanliga jobb-pendling. Där kör man Shinkansen-tåg som helt och håller är i två våningar. Men på Tokiado-Shinkansen som går i centrala Japan mellan Tokyo och Osaka handlar det mer om logistik-optimering. Många avgångar i timmen. Vissa stannar på alla stationer. Vissa bara på några. Komforten är hög. Den har helt klart höjts sen sist. Man har tagit bort några stolsrader så det generellt är bättre plats för fötterna. Luft-utblås vid fönsterplatsen, strömuttag och trådlöst nätverk är nytt. Standard i Japan är att i alla tågen (utom lokaltågen) så är alla stolar naturligtvis framåtvända i tågets färdriktning. De vänds alla automatiskt på en gång vid ändstationerna. Man kan vända dem manuellt om man vill sitta t ex 4 pers och jobba mot varandra.
Känns lite konstigt att på bara 2,5 timmar göra samma resa i motsatt riktning som det tog mig 11 dagar att göra. Ibland känner jag dock igen mig. När jag ser toppen på en allé av tallar som sticker upp över hustaken då vet jag var den gamla Tokaidon går. Station efter station där jag stannade för natten susar för bil. Det är en fin klar dag och när vi närmar oss berget Fuji så ser jag att den har fått en ny skepnad sedan jag sist passerade. Nu är det den klassiska bilden. På toppen har det nu nämligen kommit ett lager med vit snö så silhuetten syns därför utmärkt nu.
Det finns tre exempel på starka symbolvärden hos Shinkansen. Vykortet eller flygbolags-affischen med Fuji+Shinkansen+körsbärsträd har jag redan nämnt. När Tokyo fick sommar olympiaden 1964 så skulle det nya höghastighets tåget, symbolen för Japans återhämtning efter 2:a världskriget, vara klart till varje pris. Lika var det när de fick vinter OS till Nagano 1998. Då drog man också en ny linje upp från Tokyo till Nagano uppe i bergen. (det är enda gångerna man även ropade ut stationerna på franska.) Sista exemplet är att det ibland med internationella Stats- och VIP-besök i Japan står "En tur med Shinkansen" på dagordningen. Hur skulle det se ut i Sverige? "Och så vill ni ni väl åka en tur med X2000?". Som aldrig kommer i tid. Och när det inte gör det så skyller SJ på Banverket. Helt otroligt.
Dagens moderna Tokaido-resenär sitter alltså bekvämt tillbakalutad, sover, pillar med mobilen, äter en bento (lunchlåda) och dricker lite grönt te på flaska . Att nästa alla på kvällen i tågvagnen sitter och sover efter några öl (och whisky) från shoppingvagnen är redan allmänt känt. Men nu är det ju mitt på dagen. Jag unnar mig att försöka mig på att göra en socialantropologisk spaning. Jag går runt i några vagnar och spionerar på folk lite. Många verkar sova. (Sova på tåg är nog något som japaner övat på sedan barnsben.)De som inte sover läser ngn profan litteratur typ manga. Jag ser nästan inte en enda som har sin laptop uppe eller jobbar, trots det trådlösa nätverket och trots att det är alltså är mitt på dagen. Hemma i effektiva/lutherska/kalvinistiska Sverige på X2000 sitter alla med sina jävla datorer. Gör man inte det pratar man högt i telefon, (inte sällan jobb). Här är det tyst. Alla har satt sina telefoner på "Manner-mode" dvs utan ringsignal. Jag tror japanerna är mer vana och bättre på än vad vi är att göra tåg-resan som en välbehövlig och stilla paus under dagen. Troligtvis sluter man ögonen också för att skapa en egen stund av enskildet och meditation , bort från all trängsel.
Framtidens Shinkansen-tåg? Det har börjat röra på sig igen med planerna på en helt ny sträckning med helt nya Shinkansen-tåg mellan Tokyo, Nagoya och Osaka. Chuo-Shinkasen kommer gå nästan helt och hållet genom alla berg. Sträckningen blir en hel rak linje mellan städerna istället för idag där det går som ett S. MagLev-tåg som svävar på starka magnetfält i en ränna. I hastigheter upp mot 500km/h. Tokyo-Osaka på 1 tim. Den som lever får se.
