Vaknar med lite ömt i ryggen. Känns dock som den gamla smärtan och stelheten i musklerna på vänstersidan därbak är borta! Kan det vara så att hon lyckades få bort det? Isåfall ångrar jag lite att jag inte körde en halvtimme till!
Uppe tidigt. Fantastisk cykling! Sedan jag lämnade Nagoga har det bara blivit bättre och bättre! Eftersom jag avvikit de större valfärdvägarna är det mycket lugnare och enklare nu.
Lätt att hitta genom landskapet. Den gamla vägen går bland alla husen. Här verkar Tokaidon också vara en viktigare identitet än fört. Bättre skyltat.
Man har t om ibland verkligen markerat var den går genom att helt enkelt måla vägen gul.
Den nya (Route 1) går strax bredvid. Kanske lite utanför själva "byn" men nära ändå. Det är som att åka genom en enda jätte-lång by där husen byggt längs den gamla vägen. Det lugnt och stilla. Mycket stilla. Som ett sovande samhälle. Man kan åka flera km utan att se en enda person. De vackra fina trähusen är bevarade. Man har tom lyckas få bort alla fula el-stolpar. Ibland kommer dock någon ut och nickar glatt. Och man ser en och annan gammal kutryggig gumma på väg att uträtta något ärende. Kanske lämna sopor vid återvinningsstationen (modell mindre).Vissa går med mycket enkla och rudimentära rollatorer. Andra går med ngt som ser ut som typ kundvagnar och ser ut som värsta "bag-ladies" ute på på promenad. Var finns våra fina svenska rollatorer? Jag såg dem en gång på design-avdelningen på ett varuhus i Ginza (Ginza är det finaste shoppingområdet i Tokyo). Är det verkligen bästa marknadskanalen? I Sverige kvitterar man ut en bra rollator på hjälpmedels-centralen. I Japan köper man den dyrt i Ginza? Jag har dock sett att det i japan finns bra hjälp-utrustning för gamla att köpa på apoteken. Hoppas det kan vara en bättre väg att hitta vad man behöver.
Börjar klättra upp över bergen igen. Där är inte lika brant som vid Hakone men ändå så at svetten börjar rinna. Vackra berg så långt ögat kan se.
Det planar ut bara för att ännu en gång börja stiga. Kyoto ligger på andra sidan berget.
Framåt sen eftermiddag börjar jag närma mig Kyoto. Detta är lite kända trakter för mig så jag slappnar av lite på navigeringen. Skulle jag inte ha gjort!
Tappar bort mig totalt när jag märker att min karta nog har några år på nacken. Aldeles förtvivlad (och trött) är det nära att jag frågar polisen om vart jag är men jag lyckas dock själv reda ut det och rätt. När jag väl kommer till Kyoto börjar det bli mörkt. Kommer fram till det officiella slutet på Tokaidon. Vid Sanjo Ohashi bron är redan natt-livet i full gång.
Jag svänger ner mot mitt nattkvarter. I natt skall jag bo på en favorit; Yuhara Ryokan! Det ligger alldeles intill en liten flod/bäck nära den större Kamogawa-floden. Yuhara Ryokan är nog ett ganska känt ryokan för Svensk-japaner sedan Kjell Fornander i sin utmärkta bok tipsade om detta ställe. Det är ett trevligt och ett mycket prisvärt ryokan där man bor på traditionellt japansk vis med futong-madrass på tatami-golvet. Det finns dock en nackdel. Man måste vara hemma kl 23. Det var lite väl tidigt tyckte vi med Chalmers Japan-kommitté när vi bodde är. Vi förhandlade fram tiden till kl 24. Vi skulle ju ändå fira min födelsedag! När vi sentomsider kom hem lär jag ha klättrat krypandes (till värdhus-värdens stora förtjusning) upp för trapporna och vidare till mitt rum. Själv har jag naturligtvis inte något minne av detta.
Ikväll är det naturligt mycket lugnare. När jag duschat och badat hittar jag en restaurang som serverar Shabushabu! Påminner lite om Sukiyaki som är en slags fondue man tillreder vid bordet. Shabushabu har dock lite annorlunda doppa-köttet-i-såser-innan-du-stoppar-det-i -munnen. Jag beställer en tabehodai-meny dvs "all you can eat" och inte minst en nomihodai-meny "all you can drink" . Detta betyder att du får äta (och dricka) så mycket du kan på 90 min. Jätte hungrig (och töstig) som jag är går jag igång direkt. Med resultatet att "hemma innan kl 23" var inget problem denna kväll. Redan kl 21 snubblar jag in och längtar efter min futon. 10 mil i benen gör sitt till! Imorgon är jag ledig. Sovmorgon. Ingen cykling. Inte så mycket i alla fall. Eftersom jag kommit fram en dag tidigare än planerat får jag en bonusdag i Kyoto!
